I våras, tror jag det var... var min kära svärmor här för att hjälpa till att putsa fönster. Något som är bland det viktigtaste man kan göra om man frågar henne. För mig räcker det att putsa om de verkligen ser smutsiga ut:)
Hur som helst var hon här för att hjälpa till och det tackar jag inte nej till! Hon vet ju hur hon vill göra och med vad, så hon hade med sig lite saker, däribland trasor att tvätta/torka med. Att jag inte satte i halsen när hon plockade upp ett gammalt lakan och rev sönder! Okej det var väldigt slitet, så det var väl Ok. Men jag räddade översta remasan där monogrammet stod, eftersom den delen inte var så nött. Jag sa att hon kunde få vilket lakan hon ville av mig om jag fick den delen och det fick jag (utan att hon tog något annat lakan).
Lakansdelen har nu legat i garderoben ett bra tag för att invänta att inspiration hos mig. Och nu i dagarna kom den! Först tvätt och strykning och sen fram med symaskin. Av den räddade remsan blev det en gardin som nu hänger i blivande barnrummet! Med farmor och farfars monogram på!
Bättre öde att bli gardin än skurtrasa om ni frågar mig!
Kram Sara
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar